Vet inte vart jag ska börja. Om någon skulle fråga mig vad det sämsta med mig är skulle jag inte behöva tveka utan direkt svara: "att jag är så naiv." Jag tror väldigt ofta det bästa om folk och blir sviken gång efter gång. Det värsta är egentligen att jag aldrig lär mig att man kan inte räkna med någon eller något, och heller inte lita på någon eller något.
En snäll människa sa att jag utstrålar positiv energi, men den energin blir så lätt omvänd när jag ofta bygger upp drömmar och tankar på hur saker ska bli, som sedan inte händer och jag blir då mycket besviken. Jag brukar säga att det är som att bli tappad i golvet, och då se mig själv som en porslinfigur eller något annat ömtåligt. Tycker inte det ska behöva vara som jag har det nu, men jag vet inte vad jag ska göra åt det. Det är svårt att bli tagen för givet, och det är ännu svårare att inte bli ihåg kommen alls. Blir så äckligt irriterad. Man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad, då undrar jag om jag verkligen behandlar mer såhär?
Josefin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar