Sitter och funderar på något som jag läste i en blogg idag. Hon filosoferade om hur det skulle vara att vara kille och jag började också göra det då. Egentligen tror jag att min personlighet skulle passa ganska bra som kille. Ganska inte för att jag är så feg med troligen för att jag vågar prata med de flesta, och för att de flesta faktiskt tycker om mig. Dock pratar jag nog mer än de flesta killar gör, och jag säger verkligen inte saker som de flesta killar skulle göra.
Frågan är om jag skulle fått samma personlighet som kille. Skulle jag gilla vapen och bilar istället för att sy och fixa i trädgården. Det finns så klart pojkar som gillar precis samma saker som jag, men jag tror inte de gillar det i samma utsträckning Hur många pojkar känner du som älskar kläder, baka, sy, måla, prata och skriva(och det gärna samtidigt)?
Något som jag verkligen tror skulle skilja sig om jag var kille vore mina kompisar. Som det är nu umgås jag helst med pojkar och så är det ju med många, att man hellre umgås med det andra könet, ofta helt enkelt för att man tycker det är lättare så. Tror att jag skulle ha betydligt bättre kontakt med tjejer om jag vore kille, låter det dumt?
Om jag fick prova skulle jag gärna vilja vara kille för en dag. Prova att ha sex med en tjej, göra helikoptern, spela in min röst och höra hur den låter som pojke, ha ett pojkigt samtal med någon annan vuxen pojke och annat roligt som pojkar får göra.
Josefin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar