Mycket av det vi skulle gjort i onsdags gjorde jag igår. Kan inte påstå att jag skäms idag men jag vet att jag borde och att du troligen skäms. Du är det finaste jag vet och det är något jag inte får säga eller erkänna, ens för mig själv. Händelserna med dig är något av det jag ångrar mest och du får mig alltid att fundera på vad jag gjort fel, vad vi gjorde för fel. Det känns så ensamt och tomt nu att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Vart ska jag ta vägen?
Josefin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar