AmJe

Det gick inte att blogga igår när jag ville men tänkte att ni kanske ändå vill läsa vad jag tänkte igår och därför publicerar jag det nu, lite senare.

Hemskt vilken äckligt jobbig dag jag just genomlidit Började med att vi samlades för att skriva klart vårat historia/religion arbete som vi planerat att göra klart idag, dock hade en av gruppmedlemmarna redan skrivit klart det så jag vet inte riktigt vad jag gjort där 8,30 imorse. Så jag och Pia fortsatte med vårat projekt och efter en lång diskution på samhällen gjorde vi ännu mer projekt. Målet var att bli klara idag men när klockan var 13,58 var jag så hungrig och hade flummat så mycket att vi bestämde för att göra klart det imorgon istället, tack för det! Så efter en sväng på stan och bussresan hem var det bara att sätta igång och plugga igen, men jag somnade med boken i knät och så gick det med det hela.

Nått som också är hemskt är hur mycket jag saknar dig. Jag saknar dig riktigt mycket idag och det känns inte som att någon förstår det. Ibland är jag så väldigt ensam, och jag vill ju inte det. Det enda jag ville var att jag skulle få vara med dig, att vi skulle lyssna på varandra och trösta varandra när något var fel. Det har inte riktigt blivit så och idag känns det som i den där boken, "ingen tröstar Knyttet." Knyttet går i en skog full av stora läskiga varelser som inte tittar ner, och därför inte ser honom och det spörengar hela tiden. Knyttet är helt ensam och har ingenstans att ta vägen och jag hat/älskade den boken när jag var mindre. Sen hade jag även en mycket rolig bok som handlade om Berra och Josefin och när de rymde hemifrån och skrämde livet ur mamma, asbra bok som jag helt klart ska läsa för mina barn! Dock skulle jag inte berätta för mina barn att en av mina högsta drömmar just nu är att rymma hemifrån med Berra.

Josefin