AmJe

Familjen Annorlunda måste vara året bästa program. Varje gång jag kollar på dessa underbara familjer blir jag fylld med glädje och många gånger kan man inte låta bli att skratta åt barnens alla söta upptåg. Förstår ni hur mysigt det skulle vara att komma hem från jobbet och mötas av några söta barn som längtat hela dagen efter en. Ibland skulle jag vilja ha massor med barn som jag kan uppfostra på mitt sätt och lära det jag tycker man ska kunna i livet. Det vore helt underbart att senare möta mina barnbarn och kunna hjälpa till med dem och alltid ha någon att prata med och göra saker med.

Dock inser jag såklart hur mycket jobb det skulle vara och att jag troligen inte alls skulle kunna göra den karriär som jag just nu ser fram emot. Det skulle bli ett heltidsjobb att ta hand om så många barn och även om man är två räcker man ju inte riktigt till och det kommer aldrig finnas tillräckligt med tid för någon av dessa föräldrar att spendera med sin barn. Därför skulle jag även vilja ha två eller tre barn, något som betyder att man han ha en "normal" bil och hinner med att ta hand om sina barn på ett annat sätt. Kan ibland även här känna att jag blir lite undanbuffad av mina yngre syskon och därför förespråkade jag alltid att bara ha ett barn tills jag såg på "Seventh Heaven." Det är den perfekta familjen och alla hjälper varandra och tar hand om varandra, som en riktigt mysig familj, den familjen jag skulle vilja leva i.

Ett annat alternativ som jag alltid varit mycket för att adoption. Då tänker jag mest på att jag inte vill bli utsatt för den smärtans, inte ens om det innebär att jag får en underbar liten varelse, eftersom jag själv tycker att mens är tillräckligt smärtsamt. Adoption vore även ett väldigt fint sätt att ta hand om ett barn som inte haft den turen att få ett par föräldrar som kan ta hand om henne. Därför är planen (eftersom jag själv inte tror på kärlek och därmed inte heller att jag någonsin kommer möta "prinsen") att jag så tidigt jag får ska skriva upp mig på en adoptionslist. Då måste man vara 25år och det känns verkligen som att det vore mer rätt att adoptera ett barn än att föda ett barn till världen som sen kanske inte har möjlighet till den fadern barnet förtjänar, inte för att ett adopterat barn inte förtjänar en far men jag är väl bättre än ingen?

Trots alla dessa funderingar vill jag påpeka att jag inte tänkt skaffa barn än på ett tag. Ska som sagt skriva upp mig för adoption vid 25års ålder men det kan ta väldigt lång tid att få ett barn och därför känns det som att det vore rätt att skriva upp sig så tidigt som möjligt, så jag inte sitter där vid 50år med ett spädbarn. En annan aspekt som jag tänkt mycket på är problemet att jag avskyr att vara ensam. Detta skulle lösas realtivt lätt om man hade en familj men frågan är då: "skulle jag verkligen klara att alltid ha någon vid min sida?"

Josefin