Det är bara du och jag hemma. Du är förskyld och lite seg så vi tar det lugnt idag. Väckte dig precis med välling och du såg lika sur ut som du alltid gör när jag väcker dig. Det är inte roligt att vakna, men man kan inte sova hela dagarna. Jag bestämmer att vi ska se lite på TV. Det gillar jag ju inte att göra med dig egentligen, men är man sjuk får man göra sånt. Jag sätter mig i soffan och du i fåtöljen Vill du ha glass frågor jag och går och hämtar en piggelin till dig. Det får man äta massor av när man är sjuk. Bra mot feber och halsont. Jag inser att det finns flera kanaler med program om djur på den för mig lite okända TV'n.
Så jag sätter på ett program om apor och frågar om du inte ska sitta i mitt knä när du ätit upp glassen. Så du hoppar upp i mitt knä och sätter dig på min mage. "Sitter inte bekvemt" säger du på din försiktiga svenska som du ganska nyligen bytt till. Så vi halkar båda ner lite i soffan, och nu sitter vi båda bekvämt. Där sitter du och jag. Mitt på dagen och ser på aporna som hoppar i träden. Hela tiden frågar du mig vad de gör, och fast jag mycket väl vet att du ser vad de gör. Så får jag förklara att de äter, hoppar, lekar och bråkar. Att aporna gör precis samma saker som du gör med dina två äldre syskon. Vid det tillfället visste jag, att detta är något av det finaste som finns i hela världen. Att få sitta med en liten människa i knät och känna hans värme och kärlek. Att få lära honom allt jag vet och göra honom till en riktigt fin människa. Det är något av det finaste jag upplevt.
/ J
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar