Vi sitter hemma hos en gemensam kompis och dricker alkohol. Eftersom vi bara är 16 år dricker vi någon form av häxblandning, snott av våra föräldrarna som vanligt. Allt var så spännande och så väldigt förbjudet. Antagligen var det detta nervpirr som gjorde det mesta av stämningen den kvällen än själva alkoholen. Efter de värse lekar, skratt och lite tjafs minns jag så väl hur vi satt bredvid varandra i soffan. Du la handen på mitt lår och jag kunde inte sluta rodna på hela kvällen. Jag kunde knappt titta åt ditt håll resten kvällen. För aldrig trodde väl jag att någon faktiskt skulle vilja röra vid lilla mig. Tjejen som alltid varit så ensam och som verkligen ingen egentligen tyckte om. Hon som absolut inte någonsin våga drömma om att få pussas med en pojke, kanske mest på grund av rädslan för att drömmar oftast inte slår in.
Allt var så mysigt och roligt den kvällen. För även fast jag inte direkt kommer ihåg vad vi gjorde för något roligt, eller hur det blev som det blev. Så minns jag den första kyssen som något av det bästa som någonsin hänt mig. Mitt självförtroende som varit på botten efter stor ensamhet och missförståelse blev genast befintligt igen. Efteråt trodde jag knappt att det var sant. Hade du kysst mig? Varför gjorde du något sådant? Varför skulle något vilja kyssa mig?
Vi kände redan då varandra sedan länge och något som kanske både började bra och dåligt, slutade samtidigt både bra och dåligt. Du kommer alltid finnas i mitt hjärta och jag kommer alltid minnas den kvällen i slutet av november. För även om jag inte då visste det så var du en mycket drivande kraft till att jag idag är som jag är. Att jag vet att jag kan göra vad jag vill och att jag idag vet att det finns pojkar som vill pussa även lilla mig. Mina tankar om kärlek är en helt annan historia. Men något som är helt säkert är i alla fall att det finns pojkar som vill pussas mig, och människor som vill umgås med mig. Tack.
Josefin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar