Har en hemsk magkänsla idag som bara skriker att jag måste härifrån. Jag kan inte stanna här enda till studenten, jag måste åka bort i alla fall några dagar och är det nu inte så att jag har möjlighet till det får jag väl ta in på ett hotell eller åka till en släkting. Västerås kväver min kreativa sida och jag skulle göra allt för att få flytta så snart som möjligt. Mina föräldrar och farföräldrar tycker att det är synd att jag inte trivs här men jag tror aldrig jag riktigt har gjort det, Västerås är verkligen inte min stad och det är nästan så att jag får klaustrofibi bara av att gå på stan här. Mest beror nog det på att jag alltid känner mig ensam här och det har jag alltid gjort. Även om jag nu någonsin skulle känna mig hemma här vet jag inte om jag skulle våga stanna kvar eller flytta tillbaka för då tror jag att jag kommer ångra mig hemskt mycket. Någon sa till mig att är du ensam här kan du vara lika ensam i Japan men jag tror inte det och blir det nu så att jag känner mig ensam, vart jag än nu hamnar, så kan jag ju alltid komma tillbaka men jag måste härifrån så snart som möjligt.
Josefin
3 kommentarer:
Precis sådär känner jag med! Helt sjukt! Det hade lika gärna kunnat vara min text. Jag ska här ifrån illa kvikt när jag kan, bort bort bort!
Usch på det hela men det måste ändå vara Lite värre att bo i lilla sura om jag får säga vad jag tror:P vi borde verkligen träffas nu när det är lov!
Ja det är ännu värre att bo i sura. Här känns det inte ens värt att göra sig iordning på morgonen (om man inte vet att man verkligen ska göra något) för annars går man inte ens utanför dörren. :P
Ja vi borde verkligen träffas nu under lovet! :D
Skicka en kommentar