Klockan är 14,11 och här sitter jag och göra ingenting. Funderat på det här idag och jag har insett att jag är verkligen äckligt naiv. Jag tror alldeles för mycket bra om folk och sen blir jag besviken för att de aldrig gör som jag vill. Mitt problem just nu är att jag vet exakt vad jag vill göra men tydligen är det inte mening att livet ska vara lätt utan jag begraver mig under läxböcker istället. Fick ännu fler arbeten som ska göras idag men konstigt nog stressar det mig inte, är ganska bra på att planera och det som ska vara inne vecka 10 har jag ju hela långa lovet på mig att göra.
Pratade med en kompis i fredags som jag mycket väl vet att jag inte borde prata med. På ett sätt inspirerar han mig mycket eftersom han är grymt mycket smartare än jag och han är helt enkelt en intressant person. Å andra sidan skrämmer det mig att han kan lura mig så enkelt, han viftar bara lite med ögonfransarna och tror att vi ska vara vänner igen och att allt ska vara bra. Det värsta är egentligen att jag ser upp väldigt mycket till honom och att han vet precis hur han ska göra för att få mig på fall. Någon sa åt mig att jag måste stå på mig och inte acceptera sånt men hur lätt är det då?
Josefin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar