AmJe

Att människor är elaka är nog det värsta jag vet. För att behandla mig illa tjänar verkligen ingen på, varken du eller jag. I slutet är det den andres förlust, men jag blir såklart grymt ledsen. Som tur var har jag lärt mig att tårarna bara gör mig starkare. Kanske är det till och med bra att vissa är elaka och visar sin rätta sida tillslut, då vet man i alla fall vart man har dem och vilka man faktiskt kan lita på. Idag lämnar jag Stockholm för vad jag hoppas på är en längre tid. Pappa hämtar mig om typ 1.5h och då går mitt första flyttlass hem till föräldrarna.

Är det hemskt att jag verkligen vill bo hos mina föräldrar just nu? Jag tycker själv inte det. Jag behöver vara med människor. Jag vill vara någonstans där jag är välkommen, och där jag har vänner och familj som bryr sig om mig. Att flytta härifrån känns till viss del även jobbigt. För här har jag en helt annan frihet än hemma i Västerås. Men samtidigt kan jag inte sitta här ensam i ett halvår till. Det funkar inte för mig. Nu säger jag hejdå till de få människor jag umgåtts med här. Sa hejdå till familjen förra veckan och till mina chefer igår. Och till viss del säger jag väl även hejdå till personen som jag ville träffa i och med denna korta resan hit.

Att bygga upp ett liv i Stockholm hade varit trevlig. Det gick dock inte alls så bra som jag trodde på mina 1.5 år här.

Josefin