Det spöregnar här. Jag gillar inte att vara ensam när det spöregnar. Förra söndagen när det spöregnade och åskade var jag inte ensam. Då var det mysigt. Nu är det bara jobbigt. Skulle behöva åka till affären och köpa lite mat. Men samtidigt vill jag inte gå ut när det regnar. Och speciellt inte när jag har lösögonfransar. Varför har jag inget liv? Nu ringde min klasskompis och sa att vi skulle på fest. Så nu har jag ett liv helt plötslig! Lösögonfransar är fint. Låter som att jag är knäpp som jag skriver just nu. Måste nästan sluta skriva och ta tag i mitt liv!
Josefin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar