Ni vet en sån där kväll då man är med människor man verkligen känner att man hör hemma ibland. Detta var en sån kväll och jag får tårar i ögonen när jag tänker på hur mycket jag saknar dessa människor, även fast jag ibland har lite svårt att acceptera det. Det är kvällar som denna då jag inser att hade varje kväll varit såhär hade jag nog kunnat bo kvar i Västerås. Om alla kvällar hade varit såhär hade jag nog trivs här och kunnat må riktigt bra. Synd att det inte är så varje kväll och att 3 av människorna inte ens bor i Sverige.
När jag är med er känner jag mig hemma. Med er kan jag vara mig själv, och det är då jag mår bra. Då känner jag mig så säker att jag kan säga precis vad jag vill. För jag vet att ni tycker lika mycket om mig även fast jag säger saker ibland som kanske inte är så bra att säga, och jag vet att ni tar mig för den jag är och tycker att jag är bra även fast jag bara är lilla jag. Jag önskar att jag alltid kunde vara med er, att jag alltid kunde känna mig så trygg och vara mig själv. Det är allt jag önskar mig i julklapp.
Josefin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar