Vet inte riktigt hur mycket ni vet om mig men jag är en person som tänker väldigt mycket. Och när jag inte funderar så pratar jag väldigt mycket, så är jag helt enkelt. De få tillfällen jag är tyst när jag är med människor sitter jag oftast och tänker på vad personen just sa och vad jag ska säga nu, fast oftast är jag inte alls tyst. Därför har jag lite svårt för att inte höra av mig till folk som jag vill prata med men inte borde höra av mig till. Det är inte så lätt att vara tyst för mig, och det är ännu svårare att inte ha kontakt med någon hela tiden. Därför upplever jag den här tiden som väldigt svår, det jag går igenom är inte lätt för mig men jag kämpar. Jag gör mitt bästa och till våren tror jag att allt blir bättre. Många av de jag känner kommer aldrig förstå det jag går igenom eller hur jag har det just nu, eller hur jag haft det. Ingen kan nog föreställa sig hur det är att inte ha någon mer plan eller något mer att göra framför sig, inget mer att se fram emot.
Josefin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar