Både idag och igår har jag som sagt jobbat heldag. Igår gick det mindre bra eftersom jag mådde skit men idag gick det helt okej, förutom att det var grymt mycket folk och jag var alldeles för trött för att orka göra burgare snabbt.
Var hemma hos Matilda med lite folk igår kväll och det var riktigt mysigt. Vi åt pannkakor med massor med goda tillbehör och jag kunde ätit ihjäl mig, om jag inte varit så trött dock. När jag är med dem blir jag ofta väldigt sentimental och mår nästan lite dåligt ibland. Jag känner mig precis som jag gjorde när jag gick i ettan och alltid såg mig själv som liten och ensam.
Även fast jag känner dessa människor sedan nästan tre år förundras jag alltid över hur kloka och fina människor de är. Så skulle jag med vilja vara, full av inspiration och kärlek. Jag skulle också vilja vara vis och veta att livet alltid kommer leda mig till något bra, precis som jag vet att denna grupp av människor alltid kommer vara och veta.
Idag känner jag mig ensam och jag kan inte låta bli att må dåligt över hur höstens planer ser ut. Matilda och Linn flyttar snart till Frankrike, Lass åker till Polen för att bli läkare, flera av mina killkompisar har åkt till lumpen idag och snart flyttar Sofie och bor då inte längre på gryta med mig. Jag blir alltså ensam och jag vet verkligen inte vad jag ska göra, jag vet inte vad jag vill och jag vet inte hur jag ska ta reda på det heller.
Enklast vore ju om någon sa åt mig vad jag skulle göra, men så enkelt ska livet tydligen inte vara och jag tror det lust slog mig hur dålig jag mår av att inte ha någon plan för framtiden. Det jag har sagt att jag ska göra i höst är att skaffa ett bättre jobb, tatuera mig, börja träna, gå på Winnerbäck konsert och åka till Frankrike. Men alla andra dagar då? Det som skakar mig mest är att alla verkar veta vad de vill, utom jag då.
Josefin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar