Skulle ha stannat hemma igår. Det vart inte alls bra det här och kvällen slutade i kaos och ganska tidigt. Sitter här nu med svullna ben, gammalt smink och ångest. Verkligen synd att det blev såhär men jag är väldigt tacksam till alla mina killkompisar som var där och hjälpte mig när jag behövde dem som mest. Den personen jag borde tacka mest är någon jag egentligen inte ens vill prata med, men det kanske kan ändras?
Josefin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar