Nu har jag varit på pettersberg, som tydligen har ett mycket dåligt ryckte i min familj. När jag sen ringde hem för att be någon möta mig blev de mycket upprörda och trodde att något hade hänt. Borde de inte vara glada att jag inte går hem själv? Äsch, jag förstår egentligen. En gammal kompis till mamma, som bara är 44år, har fått en hjärnblödning. Det är konstigt att de bästa alltid råkar ut för sånt här. Hon är en helt underbar rund, kort tjej med mycket att säga som är vettigt Hon verkar alltid följa sina drömmar och allt jag vet om henne känns positivt. När mina föräldrar fyllde 40år var hon här och det kändes som att vi träffade igår, fast det då var ungefär 5år sedan. Jag funderar verkligen på det här och det stör mig. Är jag en av de bästa och kommer jag också råka ut för olyckan?
Josefin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar