AmJe

Träffade världens bästa underbara tjej idag. Jag har nog aldrig varit så glad att se någon som när jag hoppade av bussen och såg dig stå där, brun och söt och då kunde jag inte hålla tårarna tillbaka. Jag tror ingen förstår hur mycket jag saknat dig och jag tror heller inte att någon vill känna som jag gjort de senaste sex veckorna. Det är svårt. Att varje dag sakna den som står en närmast och inte kunna berätta saker för den personen, som man verkligen vill berätta, är jobbigt och jag är så sjukt glad att du är hemma. Det är nästan overkligt, förstår inte att du sitter bara någon kilometer bort efter all den här tiden, jag förstår knappt att du är hemma och jag kan ännu mindre förstå att vi kan träffas precis när vi vill igen. Jag har saknat dig mer än jag vågat erkänna. Gaahh!! Min Jo är äntligen hemma!!!!