När jag var liten blev jag hemskt ledsen när någon kallade mig Joseful och det hände en del gånger. Sen började folk kalla mig Sofie eller Jennifer istället. Ett tag visste nästintill ingen vad jag hette. Vart jag än gick fick jag presentera mig, även om personerna träffat mig förut, för ingen kom ihåg mig. Idag ser jag till att folk kommer ihåg mig, även fast jag inte alltid prestenterar mig. Jag vet vad du heter och bryr mig faktiskt inte om du vet vad jag heter, du kommer komma ihåg mig i alla fall.
Fick en liten ångestattack när jag var ute och började tänka. Nu ska jag rycka upp mig, ta tag i mitt liv, börja sköta mig och verkligen försöka göra det bästa av situationen. Det här ska bli mitt bästa år någonsin och studenten närmar sig med stormsteg. Snart ska balklänningen vara klar, mössan beställd, skorna köpta och festen fixat, jag blir mer och mer taggad varje dag!
Joss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar